När man häller brännvin
(ur Aristocats; … ”när man övar skalor och arpeggios”)
När man häller brännvin i sin lena trut
börjar plötsligt känslor vilja komma ut
orden de får vingar och de flyger som en falk
bara för att man har druckit ur sin kalk
När man dricker brännvin blir det ren magi
kroppen fylls av oförfalskad eufori
alla blir vi Tarzan och vill skrika ut ett vrål
därför höjer vi nu glasen i en skål
Alla har väl varit på firmafest nån gång
Midnatt råder, alla är på snusen,
är på snusen
ingen sova, släckta äro ljusen
äro ljusen
fniss, tafs, fniss, tafs, fnisse-fnisse-fniss, tafs
fniss, fniss, tafs
Se då krypa
många under borden
under borden
vissa nypa
kavaljer nyvorden
(i) dansgolvshorden
fniss, tafs, fniss, tafs, fnisse-fnisse-fniss, tafs
fniss, fniss, tafs
Dänkte på lörda skulle fara in till Gällivara på Karakatorg
Tänk om ett UFO skulle komma,
landa nära Bromma
och studera oss,
se svenskars konstigaste vanor,
(byggda uppå anor, förståss)
” De hyllar allemansrätten?
och bokar tiden för tvätten?
de tycker lagom är viktigt?
och barnaga är inte riktigt?
för jämställdhet, det ska gälla?
och älgarna ska man fälla?
mest crazy, i våra tycken:
de sjunger alltid innan drycken”?